Probander: Mauritz S, 1860-1927, Yngve S, 1861-1936, Enar S, 1862-1950, Kristofer S, 1863-1926, och Leonhard S, 1863-1937.

                                      I  (2 anor)

I:1             Carl Yngve Sahlin  (1824-1917), jur och fil dr, professor i praktisk filosofi, rector magnificus vid Uppsala Universitet

f                Beträffande hans levnadsförlopp hänvisas till andra texter på denna hemsida. 

 

C Y S hade åtta syskon som nådde vuxen ålder: brukspatronen på Kristinedal Christoffer Sahlin, 1822-1913, löjtnanten och bankkamreren Axel Sahlin, 1825-1909, löjtnanten och godsägaren Hugo Sahlin, 1826-1909, Hilma, 1829-1850, g m löjtnanten Johan Kjellson, 1822-1894, Wendela, 1830-1856, g m brukspatronen på Lennartsfors Gustaf Bäärnhielm, 1822-1889, Emma, 1831-1893, och Selma, 1839-1890.                       

 

I:2             Maria Amalia Nordenfelt  (1832-1869)

m              D:o

M A N hade nio syskon som nådde vuxen ålder: lantmäteridirektören Leonard Magnus Nordenfelt, 1827-1900, grosshandlaren Johan Niklas N, 1829-1905, Anna Cecilia N, 1831-1894, Lovisa Sofia, 1834-1893, g m prosten Johannes Lindqvist, 1820-1884, kamreren Enar Jonas N, 1835-1912, borgmästaren Carl Henrik N, 1837-1911, vapenfabrikören och kammarherren Torsten N, 1842-1920, underlöjtnanten Olof Elias N, 1845-1870, och disponenten Åke Hjalmar N, 1847-1920.

                 

                                      II  (4 anor)

II:1            Mauritz Reinhold Sahlin  (1790-1856), brukspatron på Christinedal i Dalsland

ff            Student i Lund 1806 och avlade där hovrättsexamen 1807. Student i Uppsala 1807: studerade för bergsexamen men hemkallades för tjänst på faderns brukskontor och i Göteborg. Företog 1810 och 1812 resor till Tyskland, Frankrike och England. Bosatte sig 1821 på Stenarsbyn, vilket bruk han övertagit från fadern 1815, och byggde 1823 en ny herrgård där. Anlade s. å. Lenungshammars bruk i Glava, Värmland och 1837 vid Stenarsby kvarn i Dalsland Christinedals stångjärnsverk; 1840 fick även Stenarsby säteri namnet Christinedal (efter hustrun Christina). Stiftade Seffle Kanalbolag och ingick i dess styrelse till sin död. Var riksdagsman i borgarståndet vid urtima riksdagen 1834/35, vald av ofrälse bruksägare i distriktet Örebro, Skaraborgs och Älvsborgs län; och ledamot i 1846 års kommitté för folkrepresentationens ombildning; han var även en aktiv fullmäktig i Jernkontoret. 1850 sålde han Hvittlanda m.m. för 180.000 Rdr för att reglera sin affärsställning; bouppteckningen efter honom slutade på 360.000 Rdr i tillgångar och 240.000 Rdr i skulder. M R S och hans hustru är begravda vid Fröskogs kyrka invid Christinedal.

                   Bergmästaren Franz von Schéele skrev vid hans bortgång bl a: "Frågar man vad han uträttat, så finnes svaret deladt både i Wermland och Dalsland. Seffle kanal, Lenungshammars och Lennartsfors bruk äro till en stor del hans viljas barn. Vägomläggningarna på Dahlsland och Tössö kyrkas byggnad hade i honom sin kraftigaste häfstång. Men hela anläggningen af Christinedals både herregård och bruk är helt och hållet foster af hans skapande förmåga och vittna bäst, huru han förmådde sammanpara nyttan med smakens väl uppfyllda fordringar." (Wermländska Bergsmanna-Föreningens Annaler 1856-57)

M R S:s systrar: 1. Sofia (Sophie), 1789-1849, nämndes som "ortens skönaste fruntimmer" (Lilliestierna); "var vacker men på nöjen väl mycket begiven" (Dahlgren), g 1: o m brukspatronen på Billingsfors Peter (nämns även som Petter) Wærn, 1769-1813, och 2: o m överstelöjtnanten Elias Norlin, 1779-1859*; 2. Carolina Augusta, 1790-1854, g m brukspatronen på Henriksholm i Dalsland Gustaf Wohlfahrt, 1790-1857; och 3. Aurora Charlotta, 1797-1853, g m krigsrådet Johan Ludvig Bäck, 1786-1849.

(P. Björkman, Beskrifning öfver Wermland, s 152 och 156; G. Bäärnhielm, Något om familjen Mauritz Sahlin på Kristinedal; dens., Adliga ätten Bäärnhielm, s 1071 ff; L. Dahlgren, Ur Ransäters familjearkif, 2 u, s 82 ff;  A. Edestam, De dalsländska järnbruken, s 152 ff, 169 och 251; dens, Vitlanda - Lisefors - Kristinedal, s 24 ff; O. C. Ekman, En Dalslandsresa. Ur Resejournal Maiji Månad år 1820, i Hembygden Dalsland 1962; P. Freudenthal, Liktal vid Mauritz Sahlins jordfästning i Fröskogs kyrka den 24 mars 1856; B. Holmström, "Dalsland får aldrig se hans like", i Hembygden Dalsland 1997; C. Källvik, Lisefors Järnbruk - Fengersfors Pappersbruk; M. Leveijn, Historien bakom Kristinedals herrgård; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, s 326 och 333; A. U. Lilliestierna, En åttiårings minnen; V. Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd, s 182; Molae Chartariae Suecanae, s 288 f; C. Sahlins bergshistoriska samling; O. Mauritz Sahlin, Våra anfäders Vem är Vem; dens., Om C. Y. Sahlin, hans härkomst och universitetsmiljö; C. Sjöström, Värmlands nation i Lund 1682-1907, s 97 f; Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL) (2000): E. Wærn-Bugge, En gammal herrgård, s 93 ff) -  *Elias Norlins levnadsdata har här och på andra ställen - inkl gravstenen i Ånimskog - angivits felaktigt; korrekt enligt kyrkböcker, vilket påpekats av Erland Ringborg, är att E N föddes 5/8 1779 i Stockholms-Näs församling (Stockholms län) och dog 3/12 1859 i Sundals-Ryrs församling (Älvsborgs län).

II:2            Christina (Stina) Magdalena Svinhufvud i Westergötland  (1797-1858)

fm           F. A. Dahlgren, sommaren 1840 informator på Christinedal, skriver om C M S: "Fru Sahlin är en satans människa. Ni kan aldrig föreställa er hvad hon är förträfflig. Den fina, den skära känsla, som är kvinnan så egen, den finns hos fru S. par excellence. -- I hennes närhet är idel hälsa och hugsvalelse. Att höra henne tala är en njutning: hon talar så väl, både i anseende till röstens silfverklang och ordens harmoniska sammanfogning till hvarandra. Hon sjunger också som en seraf; dock är det endast naturtoner, ty konsten har ej fått göra något hos henne i det fallet. -- Fru Sahlins lekamen är väldigt tilltagen. Ehuru endast 38 à 40 år, kan hon mäta sig med hvilken rumsfyllande matrona som helst. -- Ögon har den människan, som varit och än i dag äro lite granna, må ni tro. Ja, summan af saken är, att undertecknad råkar vara pinkär i den "elementskade" frun". -- Porträtt av henne av Maria Röhl hos Nationalmuseum.

C M S hade tre bröder, vilka alla ofta uppehöll sig på Kristinedal: brukspatronen Gustaf Henrik Svinhufvud, 1790-1877, kaptenen David Wilhelm Svinhufvud, 1794-1871, och kaptenen Johan Samuel Svinhufvud, 1801-1871, vilka var gifta med var sin dotter av löjtnanten Anton af Geijerstam. 

(L. Dahlgren, Ur Ransäters familjearkif, 2 u, s 97 ff; O. M. Sahlin, Om Christina Sahlin på Kristinedal)

II:3             Enar Vilhelm Nordenfelt  (1798-1868), överste för Jönköpings regemente, landshövding i Blekinge län 

mf              E N invaldes (22-årig) i Götiska förbundet 1820 (stiftare 1811  var bl a hans kusin Olof Nordenfelt på Björneborg  och Erik Gustaf Geijer), ingick i den svenska observationskåren på Fyn 1848, befordrades till överste för Jönköpings regemente 1849 och var brigadbefälhavare på Gotland 1854-55 under Krimkriget samt landshövding i Blekinge 1856-67. Han deltog i en rad av ståndstidens riksdagar, röstade för representationsreformen vid riksdagen 1865-66 och var ledamot av riksdagens första kammare åren 1867-68. Han var även bl a ledamot i Krigsvetenskapsakademien och i Kungl. Patriotiska Sällskapet. Under sin tid som överste  bebodde han överstebostället Granbäck vid Vättern. Efter sin pensionering bodde han i Stockholm, där han även är begravd

 E V N hade följande till vuxen ålder komna syskon:  1. Regina Christina, 1797-1873, g m brukspatronen och  protokollsekreteraren Fredrik Wilhelm Grill, 1784-1861, på Godegård i Östergötland.  2. Anna Nordenfelt, 1797-1871. 3. Maria Charlotta Nordenfelt, 1800-1889 (vars omfångsrika dagböcker delvis tryckts genom Lotten Dahlgrens försorg). 4. Johanna Fredrika, 1802-1847, g m bergmästaren Erland von Hofsten på Valåsens bruk i Värmland, 1780-1839. 5. Lovisa Constantia, 1804-1830, g m provinsialläkaren i Kristinehamn Chr. Fredrik  Segerstedt, 1791-1858. 6. Johan Åke Nordenfelt, 1807-1852, generalintendent, g m Eva Sophia Kuhlefelt, 1813-1882. 7. Augusta Wilhelmina, 1808-1881, g m borgmästaren i Kristinehamn Elias Wahlund, 1802-1866. 8. Ulrika Eleonora, 1812-1896, g m bruksägaren Nils Filip Mitander på Alkvettern i Värmland, 1804-1862.

(L. Dahlgren, Björneborg i helg och söcken, s 140 ff; dens., Nordenfeldtarna på Björneborg, s 49 ff;  dens., Drag från en värmländsk småstad, i Nationen och Hembygden I; S. Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865, s 320;  SBL, 27, s 224; SAÄ)

II:4             Maria (Marie) Wærn  (1807-57)

mm               M W beskrivs av Lotten Dahlgren som "en spröd och vek varelse med ett sympatiskt men något lidande utseende". "Trots sin bräcklighet födde hon fyra döttrar och sju söner, den yngste endast tio år vid moderns död" (Wærn). Hon dog strax efter flyttningen till Karlskrona, när hennes make blev landshövding där och är också begravd där. 

 Bland M W:s syskon utmärkte sig: 1. Jonas W, 1799-1878, bruksdisponent på Uddeholm i Värmland, statsråd och från 1857 landshövding i Skaraborgs län, g m Sarah Christina af Geijerstam. 2. Sophie W, 1803-78, g m brukspatronen på Björneborg i Värmland Olof Nordenfelt, 1790-1843, Enar Nordenfelts kusin. 3. Leonard (Lennart) Magnus W, 1812-1902, fil dr, grosshandlare i Gävle, g m Margareta (Greta) Gahn, 1816-78, vilkas dotter  Gunilla W, 1840-1922, var g m bruksdisponenten på Hofors i Gästrikland Gustaf (Gösta) Arvid Lilliehöök, 1829-1922, föräldrar till Cecilia Lilliehöök, 1866-1929, och Anna Lilliehöök, 1868-1899, som var gifta med bröderna Yngve Sahlin och Enar Sahlin, söner till I:1-2.

(L. Dahlgren, Björneborg i helg och söcken, s 138 f; H. Wærn, Släkten Wærn)

                                               III  (8 anor)            

III:1           Christopher Sahlin  (1760-1831), brukspatron på Hvittlanda i Dalsland

ff f             C S var 1778-84 bokhållare på Lassanå och arrenderade från 1784 av familjen Wester Haddebo bruk i Närke. Bebodde Övre Haddebo (då Ericsberg) 1788-98, varefter han med hustru och fyra barn flyttade till Hvittlanda (bilden) på Dal. Inköpte 1791 för 53.000 Rdr Dals Bergssocietets stora brukskomplex, omfattande 13.500 tunnland, varav 10.000 skog, sågar och fem kvarnar. Säterierna Henriksholm, Hängelö och Stenarsbyn (Kristinedal 1840) inkluderades i köpet, som var fördelat på sex socknar. Han gjorde sedan fler markförvärv; han ägde 1805 33 mantal i Dalsland och var därmed en av de större västsvenska godsägarna (Carlsson). Han blev sedermera delvis genom arv även störste intressent i Gammalkroppa bruk i Värmland.

Tillkomsten av Dals Bergssocietet var "i främsta rummet ett verk av bergsrådet Samuel Schröderstierna och assessorn i bergskollegiet, sedermera bergsrådet Samuel Gustav Hermelin" (Edestam). För malmens smältning uppfördes 1777 vid Hensbyn i Fröskogs socken en smälthytta, som fick namnet "Konung Gustav III:s hytta". De stora förhoppningar, varmed bergssocieteten började sin verksamhet blev dock aldrig infriade; silvertillverkningen stannade långt under vad man beräknat; under hela tiden 1778-1785 tillverkades blott omkring 100 kg silver, motsvarande 2,5 % av Sveriges silverproduktion under samma tid (Edestam). Silvergruvdriften återupptogs 1824 i Wassviksgruvan med Mauritz Sahlin som intressent tillsammans med Carl Fredrik Wærn och Leonard Uggla och avbröts på nytt 1849. -- C S anlade 1796 Lisefors manufakturverk (nu Fengersfors). I manufakturverket tillverkades bl a spik, plogjärn och spadblad. "Redan 1815 torde C S ha överlåtit Stenarsbyn och Lisefors till sonen Mauritz, Henriksholm till dottern Augusta Wohlfahrt och Hängelö till dottern Sofie Norlin" (O. M. Sahlin). -- C S:s bror Henrik S, 1765-1843, brukspatron, var verksam på Vitlanda och sedan knuten till Vretstorp i Närke, g m Hedvig Ekenborg, 1778-1851.

(S. Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865, s 157; A. Edestam, De dalsländska järnbruken, s 139 ff och s 391 ff; G. Ekman, Ur Storforsverkens historia, s 449; C. Källvik, Lisefors Järnbruk - Fengersfors Pappersbruk, s 7 ff; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, s 318, 325 f och 333; Molae Chartariae Suecanae, s 288; O. M. Sahlin, Våra anfäders Vem är Vem)

III:2           Anna Lisa Reinholdsson  (1757-1819)

ff m           Lisefors bruk, senare efter en ny ägare kallat Fengersfors, blev uppkallat efter A L R.  Hennes och makens grav återfinns i den  Sahlin-Wohlfahrtska familjegraven vid Ånimskogs kyrka i Dalsland; A L R:s gravsten har följande inskription: "Lika owanligt sörgd, lika owanlig människa". Ett antal brev av A L R:s hand dels till maken Christopher (från vistelser i Porla brunn) i det Sahlinska arkivet hos Värmlandsarkiv, dels i det i RA förvarade Ericsbergsarkivet.

Av hennes syskon var 1. Olof Reinholdsson, 1749-1821, kyrkoherde i Borås, g m Ulrika Grave, 1742-1800, dotter till brukspatronen Sebastian Grave (som anlade Gravendals, Fredriksbergs och Annefors bruk), 1684-1748, och Anna Christina Chenon, 1713-1769 (se VI:4) 2. Johan Reinholdsson, 1748-1801, lanträntmästare i Örebro län, g   1: o m Helma Christina Rathkind, 1759-1791, och 2: o m "den blott 18-åriga brukspatronsdottern" Elisabet Fredrika Eckman) och 3. Margareta Lovisa, 1753-86, g m brukspatronen på Sund i Närke och senare även på Degerfors och Degernäs i Värmland Jöran Camitz, 1750-1807. Om lanträntmästaren J R  finns följande dystra anteckning: "var 1801 3/6 rymd med 20.600 RDr sedan han til Riksgäldskontoret afsänt ett brev innehållande endast rent papper i stället för 20.600 RDr. Fasttagen, skar halsen av sig" (Klercker). -- Ulrika Graves dotter Kristina Nymansson blev mor till skriftställaren Magnus Jacob Crusenstolpe, 1795-1865.

 (A. Edestam, De dalsländska järnbruken, 144 ff; Klerckerska samlingen, KB; O. M. Sahlin, Våra anfäders Vem är Vem)

III:3           Daniel Svinhufvud i Westergötland  (1766-1851), major vid Västgöta-Dals regemente; ägde Stakelund i Dalsland

fm f            D S "medföljde såsom livdrabant Gustaf III till Finland 1789. Kommenderad till norska gränsen i mars 1808 och till Åland i september samma år, varifrån han deltog i reträtten till Grisslehamn i mars 1809. Bevistade fälttåget mot Norge 1814 och intagandet av Kragerö och Fredrikstad". D S blev kapten i armén 1790 och fick majors avsked 1814 (Kocken)  -- Han bodde på 1790-talet på den lilla tidigare till Ekholmens herrgård anknutna gården Stakelund i Gunnarsnäs, "länge sätesgård för Stakeätten i Dalsland", och flyttade senare till militiebostället Tydje stom i Tydje socken i Dalsland. Han dog 1851 på Bergane i Steneby i Dalsland (Kocken).

F. A. Dahlgren skriver under sin tid som informator på Kristinedal: "Fru Sahlins föräldrar, Major och Majorskan Svinhufvud äro ett märkvärdigt par hvad raskhet i en hög ålder beträffar. Han är 74 år, men yr och skälmaktig som en 15-åring. Han går nästan dagligen ut på jagt långt bort i skog och mark, öfver berg och moras, och kommer igen lika kry, lika oförtröttad. Vi blefvo särdeles goda vänner och foro esomoftast ut på fiske i sjöarne omkring Christinedal. Då sjöng han visor för mig och talte om sina minnen sedan den tid, då han var page vid Gustaf III:s hov, huru han var bekant med Bellman, Hallman, Kexél, Kellgren, med flera - alltid kallade han mig sin 'lelle söta magister'."

(L. Dahlgren, Ur Ransäters familjearkif, s 85 ff; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, II, s 53; C. T. Kocken, Kungl. Västgöta regemente, II, s 133; A. Norén, Anteckningar om Kungl. Hallands regemente, s 467 f; M. Sahlin, Om Christina Sahlin på Kristinedal)

III:4           Engel Elisabet (Betty) von Wolcker  (1765-1854)

fm m          På äldre dagar tycks B v W ha levt åtskild från maken; år 1819 flyttade hon och dottern Stina till Åmål och sedan "hade det bålda majorsparet ej vidare något gemensamt hem under de återstående 32 åren av deras nära 62-åriga äktenskap; men på somrarna bodde de nog hos dottern Stina på Kristinedal" (Sahlin). -- F. A. Dahlgren skriver om henne: "Majorskan Svinhufvud är 76 år gammal och äger fullkomligt oförsvagad själskraft. Dock är hon något krämpfull; men rör sig nästan ledigare än sin korpulenta dotter. Romaner läser hon med nöje och fördjupar sig i dem långt in på nätterna vid sitt ljus". Död 1854 på Kristinedal.

 -- B v W hade endast ett syskon: systern Christina Ulrika (Ulla), 1765-1835, g m Axel Fryxell, 1765-1834, fil och teol dr, rektor vid Karlstads Gymnasium, slutligen prost i Fryksdal, Karlstads stift, "känd skolpolitiker vid 1800-talets början". Hos dem bodde under sin skoltid i Karlstad brorsonen Anders Fryxell, 1795-1881; känd som författare bl a till sången "Ack Värmeland, du sköna" och "Berättelser ur Svenska Historien"; han blev slutligen som sin far Mathias Fryxell, 1751-1817, prost i Edsleskog i Dalsland.

(L. Dahlgren, Ur Ransäters familjearkif, s 85 ff; O. M. Sahlin, Om Christina Sahlin på Kristinedal, s 22)

III:5            Johan Niclas Nordenfeldt  (1759-1825), löjtnant vid Jämtlands Dragonregemente, brukspatron på Björneborg i Värmland

mf f           J N N ägde Björneborgs bruk tillsammans med brodern Olof Gabriel N, 1757-1790, och  därefter med dennes son, sedermera kammarherren Olof N, 1790-1843, företrädd till år 1811 av sin förmyndare, hovjunkaren Bengt von Hofsten på Valåsen i Värmland. År 1818 övertog O N hela bruket och J N N flyttade till sin gård Bro i Kristinehamn (Lundh). Ett porträtt av J N N i svart rock, vitt halskrås och stångpiska, målat 1796 av  J. A. Göthberg, finnes. 

 (L.  Dahlgren, Nordenfeldtarna på Björneborg, s 49 ff; H. L. Lundh, Björneborgs bruk, s 180; SBL, 27, s 224, Svenskt Porträttarkiv (SPA).

III:6            friherrinnan Anna Wilhelmina Posse af Säby  (1779-1858)

mf m         A W P blev gift 1795, endast 16 år gammal och hade vid 30 års ålder fött 12 barn, varav   10 förblivit i livet. Ett antal brev från henne till dottern Regina är tryckta i Lotten Dahlgrens ”Nordenfeldtarna på Björneborg”, där även ett porträtt, målat år 1832 av K P Lehman återges.

 Brodern greve Carl Henrik P, 1767-1843, blev general; systern Ulrika Helena P, 1768-1837, g m kaptenen Carl Evert Linroth, 1749-1824, på Värmlands-Säby i Värmland. 

 (L. Dahlgren, Nordenfeldtarna på Björneborg, s 63 ff; H. L. Lundh, Björneborgs bruk, s 76; SBL, 27, s 224; SPA)

III:7            Leonard Magnus (Lennart) Wærn  (1770-1854) brukspatron, först på Billingsfors i Dalsland och sedan på Adolfsfors i Värmland.

mm f          L M W föddes 1770 på Högen i Dalsland och gick i skola i Trondheim i Norge. Han förvaltade under några år för sin mors räkning Billingsfors'  bruk och förvärvade 1798 Adolfsfors buk i Köla socken i Värmland, som hade anlagts av morfadern Leonard Magnus Uggla 1744-48. Han ägde även egendomen Bågen (Bågeholm) i Långed, Dalsland. L M W "skall ha varit öppen för nya idéer och strömningar i tiden och ha tagit starka intryck av Adam Smiths ekonomiska teorier" (Wærn). På hans initiativ bildades Värmlands läns hushållningssällskap år 1803. Adolfsfors belägenhet var tämligen isolerad vid den norska gränsen. Linnerhielm skriver vid ett besök på  Storfors i Värmland: "Vi råkade här tvänne af Provinsens öfrige upplyste Bruks-Patroner, Herrarne Uggla och Wärn, hvilkas politess och gifne underrättelser väckte en förtrytelse att ej hinna resa till den trakt, som de bebodde mot Dals land och Norska gränsen, hvilken skall äga pittoreska utsigter i ymnighet". L M W skall ha varit en lärd man. "Hans självförvärvade bokliga bildning har för tiden och hans ställning helt visst hört till de mer ovanliga. Hans språkkunskap omfattade  ej blott de tre världsspråken och latin utan även sådana mindre lättillgängliga språk  som italienska och spanska" (Dahlgren). Han bodde på sin ålderdom med sin hustru först på Lassagård  (nu Posseberg) invid Björneborg, där Erik Gustaf Geijer skall ha besökt honom, och sedan hos sin  dotter Sophie Nordenfelt  i det Nordenfeldtska huset i Kristinehamn.  Hans grav finns på kyrkogården i Kristinehamn.

Sonen Jonas W, 1799-1868, sedermera disponent på Uddeholms bruk och statsråd (1844-1848), övertog Adolfsfors bruk 1823. Han hade under sin studietid i Uppsala  blivit medlem av Götiska Förbundet och Manhemsförbundet och där träffat skalden C. J. L. Almquist. Denne talade för att människorna borde återgå till fädernas tro, dygder och  enkla livsföring.  J W, som med intresse omfattade Almquists lära, skrev till honom,  att han var välkommen till Adolfsfors: ”kom och bliv vår patriark, jord skall jag skaffa  att bebygga”. Hösten 1823 anlände Almquist till Adolfsfors åtföljd av vännen Gustaf Hazelius (sedermera general och far till Skansens skapare). J W sålde nu hela bruket med undantag av ett litet torp som i götisk anda gavs namnet Erlingsrud och slog sig där ned tillsammans med Almquist (alias dannemannen Love Carlsson) och Hazelius. Det berättas, att första gången vännerna visade sig tillsammans var de klädda i långa förskinn och gick med yxor i händerna till skogen för att hugga timmer. L M W lär ha blivit synnerligen förbittrad över tilltaget och efter något år upplöstes kollektivet (Schotte). Torpet Erlingsrud intill Adolfsfors är nu museum.

Av L M W:s syskon var: 1. Peter W, 1790-1813, brukspatron på Billingsfors i Dalsland, g m Christopher Sahlins (III:1) dotter Sophie Sahlin. 2. Christina (Stina) W, 1776-1864, g 1:o m godsägaren på Forsvik i Värmland Christian Bratt, från vilken hon blev skild, och 2:o m grosshandlaren Grave Hülphers, 1778-1818. Stina Hülphers bodde som änka på herrgården  Gyltungabyn i Dalsland, (Lotten Dahlgren använde för henne epitetet ”Släktens krona”) och var vän med Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Hos henne bodde under långa tider Maria Nordenfelt (I:2). 3. Sophie W, 1779-1802, g m brukspatronen på Svaneholm i Värmland Lennart Uggla, 1777-1820. 4. brukspatronen på Bäckefors och Baldersnäs i Dalsland Carl Fredrik Wærn (d. ä.), 1787-1858, g m Betty Melin.

(L. Dahlgren, Björneborg i helg och söcken; dens., Nordenfeldtarna på  Björneborg, s 344; J. C. Linnerhielm, Bref under senare resor i Sverige, III, s 51, E. Montelius, Adolfsfors, s 55 ff och 173 ff; Henry Olsson, Banbrytare och stigfinnare; H. Wærn, Släkten Wærn, s 46 ff; Gösta Schotte, Adolfsfors, bruks- och personhistoria, I Köla. Skrifter utgivna av Köla sockens arkiv- och  folkminneskommitté, s 36 ff, Ingvar Andersson, Uddeholms historia till 1914)

III:8            Brita Cecilia (Cilla) Tranchell  (1775-1863)   

mm m        B C T var det enda barnet till direktören vid Ostindiska Kompaniet i Göteborg Jonas Tranchell och Greta Elsa Walcke. Med L M Wærn gifte hon sig år 1796 i Göteborgs domkyrka. Ett porträtt av henne, målat av Niclas Lafransen d y finnes (SPA). ”Den vackra, glada och förmögna Cilla Tranchell, en av Göteborgsocietetens prydnader, ett i allo eftersträvansvärt parti” skriver Lotten Dahlgren om henne. -- Hennes mor, "den viljestarka och myndiga Elsa Walcke, kom ofta farande på inspektion i sin stora kalesch; efter flyttning till Adolfsfors vid norska gränsen blev dock besöken färre" (Wærn). 

 (L. Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt, s 149 ff; H. Wærn, Släkten Wærn, s 47 f)   

                                      IV  (16 anor)

IV:1           Henrik Sahlin  (1729-88), brukspatron på Brattfors i Värmland

ff ff            Föräldralös redan vid tre års ålder men försedd med arv och ansvarskännande förmyndare växte H S upp hos sin farmor Agneta Bratt på Brattfors. Han inskrevs som student i Uppsala 1744 med sedermera prosten Magnus Fornelius som informator (enligt matrikeln "sub infor. Magni Fornelii") och återvände efter en tids studier till Brattfors i Värmlands bergslag, som han tillsammans med sin bror Per S övertog efter sin fars styvfar Henrik Kolthoff (se VI:2). Fernow skriver (1773): "Hammarsmedjan vid Brattfors anlades år 1630. Där smides årligen 450 Skeppund järn. Nuvarande ägaren är herr Henric Sahlin". Fernow nämner honom även som "pionjär för uppodling af åkermark i Philipstads Bergslag". H S bosatte sig 1785 på Skönnebol i Grums socken, sedan i Nors socken och dog 1788 hos sin son Christopher (III:1) på Övre Haddebo i Närke (Sahlin).

Syskon: 1. Per S, 1722-72, student i Uppsala 1738, auskultant i Bergskollegium 1741 och sedan brukspatron, död på Brattfors 1772 (Album Nationis Wermelandicae), var g m Sara Gyllenspetz, född 1726, död på Brattfors 26/5 1751 endast 25 år gammal, dotter till brukspatronen på Gylleby i Fryksdalen i Värmland Matthias Gyllenspetz, 1684-1767, och Maria Eleonora Carlheim, 1690-1769; 2. Christina  Maria S, 1727-1765, g m Carl Gustaf Geijer, brukspatron först på Storbron i Färnebo och sedan på Nordsjö i Ransäter; han var g 1: o m sin syssling Hedvig Kolthoff, dotter till brukspatronen Henrik Kolthoff på Brattfors och Agneta Bratt (VI:2) och fick p g a denna släktskap utverka kunglig dispens för sitt nya gifte (Geijer). H S var efter Geijers död förmyndare för syskonbarnen  (Staf). 3. Ingrid Birgitta (Brita) S, 1728-1798, g m vice häradshövdingen Johan Henrik Björling, 1722-75, som var son t lagmannen i Kopparberg Johan Björling, 1682-1735, och Christina Elisabeth Kolthoff, 1702-53.

(Album Nationis Wermelandicae; J. A. Almquist, Bergskollegiet och Bergslagsstaterna, s 268; A. B. Carlsson, Uppsala Universitets matrikel, II, s 327; dödbok för Brattfors; E. Fernow, Om Värmlandsberg; L. Geijer, Släkten Geijer; SAÄ; O. M. Sahlin, Våra anfäders Vem är Vem)

IV:2           Birgitta (Brita) Sophia Lovisa Bornander  (1732-1808)

ff fm          B B kvarbodde i Värmland till 1795, bodde därefter några år i Göteborg hos sin dotter, g m grosshandlaren Sven Borgman, och sedan - under sonen Christophers beskydd - på Hängelö säteri i Dalsland  tillsammans med sin "medsvärmor" Elsa Elisabet Egelström (IV:4). Hon slog sig slutligen ned i Krokane i Vårviks socken i Dalsland. Hon ägde andelar i Persberg, Gammalkroppa och Borns hytta, allt i Filipstads Östra Bergslag, vilka senare övergick till sonen Christopher Sahlin (III:1), som under en period blev majoritetsägare i Gammalkroppa

(G. Ekman, Ur Storforsverkens historia, s 449; O. M. Sahlin, Våra anfäders Vem är Vem)

IV:3           Reinhold Reinholdsson  (1712-56), stadssekreterare och rådman i Karlstad

ff mf          R R inskrevs som student i Uppsala (Värmlands nation) 1738. Uppträdde från 1740 som sakförare i Värmland ("auskultant"), bl a fullmäktig för Brattska sterbhuset från 1746 och bruksförvaltare på Rottneros. År 1750 stadssekreterare i Karlstad; 1753 tillika rådman.

(Album Nationis Wermelandicae; G. Almqvist, Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1741-1750; L. Dalgren, Karlstads stads historia, I, s 319; Jungbeckska samlingen, KB.; Klerckerska samlingen, KB)

IV:4           Elsa Elisabet Egelström  (1725-1812)

ff mm        E E E var f i Filipstad 7/1 1725, g m Reinhold Reinholdsson i Sunne 31/3 1747; bodde kring sekelskiftet på Hängelö säteri i Dalsland. Hennes bror Peter Egelström, 1726-58, var häradsskrivare i Närke och från 1791 rådman i Kristinehamn, och brodern Magnus Egelström, 1729-1802, kamrerare vid Stora Lassanå bruk i Närke (även nämnd som brukspatron).

(E. Fernow, Philippstads slägter n:r 69, O. M. Sahlin, Våra anfäders Vem är vem; L. H. Sundeqvist, Montans Släktbibel, i SoH 1993, s 330 ff)

IV:5           Henrik Leonard Svinhufvud i Westergötland  (1728-74), löjtnant vid Garnisons-regementet i Göteborg, ägde Ekebol i Dalsland. (G 2: o m Ulrika Christina Uggla, 1733-89)

fm ff           I 1755 års rulla är H L S upptagen som drabant i 6:e korpralskapet i Livdrabantkåren. Denna kår bestod detta år av åtta korpralskap och en stab, i allt 150 stycken kungen inräknad. Chef och kapten var kungen. Sekundchef var kaptenlöjtnant och de två löjtnanterna motsvarade överstes rang. (Johansson). H L S fick under åberopande av sjukdom löjtnants avsked 1766 (Sjödahl). I säteriet Ekebol hade H L S en andel efter fadern. Denna sålde han 1767 för 4.000 daler smt (Sjödahl) t sin svåger, hovjunkaren Cornelius Reuter på Norra Dingelvik. 1772 gifte han sig 2: o m Ulrika Christina Uggla och bosatte sig på Säter i Värmland (d:o).

(U. Johansson, Rulla över befälskårerna vid Sveriges armé och flotta 1755, s 9; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, II, s 124; SAÄ; E. Sjödahl, Steneby gårdar i äldre tid, s 207 ff)

IV:6           Elisabet Helena Hierta  (1738-69). (G 1: o m kyrkoherden i Rölanda, Karlstads stift, Daniel Ruderberg, 1711-63)

fm fm        Hennes fader Lennart Hierta, 1688-1758, kapten vid Västgöta-Dals regemente, var efter slaget vid Poltava år 1709, fången i Ryssland fram till år 1722. Hennes moder Hamfrid Juliana Belfrage, ägde Gillanda och Ekholmen i Dalsland, den senare herrgården unik med sin belägenhet vid Kroppefjälls fot och med skifferklädda fasader.

IV:7           Elias von Wolcker  (1729-1810), kapten, löjtnant vid Västgöta-Dals regemente, ägde Gullesbyn i Dalsland

fm mf         E v W blev volontär vid ovannämnda regemente 1746, deltog i pommerska kriget, varunder han 1758-61 var i preussisk fångenskap, fänrik 1761 efter utväxling, löjtnant 1773, avsked 1777 och kapten 1789  vid den av Dalsland upprättade stora lantvärnsfrikåren (Norén). Han ägde 1787 och ännu 1794 säteriet Gullesbyn i Örs socken i Dalsland och bebodde detsamma från 1797 till 1809 (d:o).

E W hade tre bröder, av vilka Henrik Gustaf v W, 1731-86, var löjtnant vid samma regemente och g m Magdalena Hierta, 1740-1804, (ägde Ekholmen i Dalsland; jfr V:12), och Peter Johan v W, 1740-1816, överste i finska armén och g m Maria Sofia Thileman. -- Bröderna och deras efterkommande bar släktnamnet v W, ehuru släkten inte var adlig.

(KrA; A. Norén, Anteckningar om Kungl. Hallands regemente, s 406; E. von Wolcker, Släktanteckningar)

IV:8          Jacobina Christina Bonander  (1739-1816)

fm mm   J C B var dotter till borgmästaren i Söderköping Lars Bonander, 1706-1749, under perioden 1740-1746 aktiv riksdagsman, bl a i det s k sekreta utskottet; "framstående hatt; död av slag, får i dödboken eftermälet en myndig man" (Millqvist)

(Verser över enskilda, KB, V Millqvist, Svenska Riksdagens borgarstånd, s 102)

IV:9           Johan Olofsson Nordenfeldt  (1715-65), kapten vid Savolaks och Nyslotts regemente, brukspatron på Björneborg i Värmland, ägde Bro gård i Kristinehamn

mf ff          J O N var född i Filipstad men växte, sedan fadern, bergsfogden Olof Norijn, adl. Nordenfeldt, dött 1724, upp i Skåne, där modern Constantia Fehman gift om sig med sedermera överstelöjtnanten Michael von Törne. J O N blev officer och tjänstgjorde slutligen i Finland. "Han ägde stor kunnighet i såväl militära som andra vetenskaper och konster, avtog under kriget mycket noggranna militärkartor och var under fältmarskalken Augustin Ehrenswärd employerad vid Sveaborg och Gibbo kalkbrott". Efter avsked 1753 inträdde han som sin farbroders medhjälpare på Björneborgs bruk. Han ärvde bruket jämte Bro gård i Kristinehamn 1762 och var den förste bruksherren på Björneborg, som bebodde den vid 1750-talets slut uppförda bruksherrgården.  J N N, som levde på Swedenborgs tid, skaffade sig ett rykte som "fjärrskådare" med förmåga att förutse kommande händelser (Dahlgren).

 (L. Dahlgren, Nordenfeldtarna på Björneborg, s 20 ff ; U. Johansson, Rulla över befälskårerna vid Sveriges armé och flotta 1755, s 80; H. L. Lundh, Björneborgs bruk)

IV:10          Regina Gråsteen  (1731-81)

mf fm       R G,  dotter till kamreraren Gabriel Gråsteen och  Maria Regina Nordenfeldt, växte upp på Ålstens gård i Bromma  socken, där lysning är antecknad i kyrkboken 1752 23/5 för Lieutnanten Welborne Herr Johan Nordenfeldt och Jungfru Regina Gråsteen” (SSA, Bromma C:1). På Ålsten döptes även deras första barn Anna Constantia N 1753 27/5 med följande vittnen: Öfverstelieutnanten och Riddaren Niclas Nordenswerd, Herr Gabriel Gråsten, Cornetten Michael von Törne, Fru Constantia Fehman, Fru Capiteinskan Ulrica Catharina Gråsten, Jungfru Elisabeth Gråsten (SSA, Bromma C:1). Niclas Nordenswerd, som skulle komma att överlåta Björneborg till dem, var R G:s morfars bror och Johan Nordenfeldts farbror.

                  R G ledde som änka bruksrörelsen på Björneborg och lät efter stadsbranden i  Kristinehamn 1771 uppföra en ny huvudbyggnad till Bro gård därstädes: ett putsat stenhus i två våningar med valmade gavelspetsar, länge stadens enda stenhus och numera - i kommunens ägo - under namnet Nordenfeldtska huset  förklarat som byggnadsminne. – Det finns påfallande likheter mellan detta hus och säteribyggnaden på Ålsten.

 (L. Dahlgren, Nordenfeldtarna på Björneborg, s 26; Riksantikvarieämbetet, s 317)

IV:11           friherren Carl Åke Posse af Säby  (1738-1809), major i armén, ägde Borrud och Jula i Västergötland

mf mf          C Å P, son till kammarherren Carl Henrik P och Helena Soop, blev 1755 löjtnant vid Västgöta kavalleriregemente, bevistade pommerska  fälttågen 1757-62, blev kapten i armén 1774 och fick avsked 1775 (Kocken).  Han övertog Borrud med Jula, som ärvts av hans hustru och hennes sex syskon, genom att från dessa syskon inlösa 6/7 av godset. Detta var i längden en "alltför pressande utbetalning för att kunna av gården bäras. Ekonomiskt tvång förelåg alltså för C Å P och hans maka att försälja Borrud", vilket skedde 1792, efter makans död (von Hofsten). Borrud hade då varit arvegods i nära 200 år - närmare bestämt sedan 1618, då det förvärvades av Jöns Bonde (se VII:91). C Å P dog på Skedvi i Södermanland och är begraven i Fogdö kyrka (Kocken).

Om Borrud sägs i en samtida (Lindskog 1812) beskrivning: "Borrud har en ganska vacker belägenhet vid Ymsen på en udde som något utskuter framom qvarlefvorna  af slottet Ymseborg, hvaraf man vill härleda namnet Borr-udd eller Borgs-udde. Karaktersbyggningen af tegel, 2 våningar hög, väl inrättad pryder detta af naturen sköna ställe som i norr och söder är omgifvet af löfskog, öfver hvilken synas topparna af frodiga och vidsträckta furuskogar".

(E. von Hofsten, Gårdarna kring sjön, s 31 ff; C. T. Kocken, Kungl. Västgöta  regemente, II, s 84 f; P. E. Lindskog, Försök till en korrt beskrifning om Skara Stift, s 385; SBL; SAÄ)

IV:12           Beata Christina Hierta  (1742-1792)

mf mm       B C H föddes på Främmestad 1742, dotter till generalmajoren Carl Hierta och Fredrika von Braunjohan. Hon dog på Borrud 1792. (SAÄ) 

IV:13           Mathias Wærn  (1725-88), brukspatron, ägde Högen samt 1/2 av Billingsfors bruk i Dalsland                   

mm ff          M W började sin bana som delägare i handelshuset Ancher & Wærn i Halden, vilket i första hand var inriktat på export av trä och järn (även från Sverige, bl a från  Billingsfors), men också drev tobaksspinneri och såpkokeri. År 1749 övertog han tillsammans med sin kompanjon Erich Ancher Moss Jernverk och startade där kanontillverkning. Verksamheten blev dock inte lyckosam och slutade i mångåriga processer mellan M W och Ancher. År 1768 lämnade M W Norge och flyttade till Dalsland, där han köpte och bosatte sig på säteriet Högen samtidigt som han av L M Uggla förvärvade (för 60.800 daler silvermynt) 1/2 av Billingsfors bruk och gifte sig med dennes dotter Maja. Han var då 43 år gammal och hon 21 år. De fick i äktenskapet femton barn. -  M W dog på Högen 1788 och är begravd vid Billingsfors kyrka. På det enkla  järnkorset står ”Bruksägare på Billingsfors i 21 år” samt följande devis: ”Han säger till sin ätt: Var from och handla rätt”.

(A. Edestam, De dalsländska järnbruken, s 189 ff; L. Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt, s 91 ff; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, s 124; Gösta Schotte, Adolfsfors, bruks- och personhistoria, I Köla. Skrifter utgivna av Köla sockens arkiv- och folkminneskommitté, s 36;  E. Sjödahl, Steneby gårdar i äldre tid, s 421 f; H. Wærn, Släkten Wærn, s 30 ff)

IV:14           Maja Uggla  (1747-1816), ägde Billingsfors bruk i Dalsland

mm fm     M U, dotter till brukspionjären i Dalsland L. M. Uggla och hans hustru Anna Märta Taube, ägde efter makens död och ett köp från brodern Carl Fredrik Uggla hela Billingsfors bruk och den intilliggande herrgården Billingsholm. Bruksrörelsen arrenderades av hennes son Lennart Wærn (III:7). Hon är känd för de omfattande parkanläggningar i engelsk stil, som hon anlade vid Billingsholm. Hon lät där även uppföra en friluftsteater och skapade för denna teaterpjäser, som uppfördes av hennes barn; teatern återinvigd på 1950-talet. Hon lär ha stått modell för en av  huvudpersonerna i Selma Lagerlöfs "En herrgårdssägen" och för huvudpersonen i Gustaf af Geijerstams roman "Karin Brandts dröm".

En ofta uppmärksammad historia är den om löjtnanten Claes Quist (Svinhufvud), 1739-1821; "en galant kavaljer i 1760-talets Stockholm", som tillsammans med Bellman skall ha återupplivat Stora Amaranterorden och även var en av  stiftarna av Timmermansorden i Stockholm. När han "plötsligt sjuk under resa i Dalsland" uppehöll sig hos L M Uggla på Billingsfors skall han ha friat till M U men avvisats av hennes föräldrar. Långt senare skall Quist efter karriär i England - han blev slutligen överstelöjtnant i Royal Artillery -  ha sänt M U sitt porträtt; detta är nu hos Nationalmuseum (Wærn). 

M U flyttade slutligen till Stockholm, där hon köpte ett hus på Kungsholmen. "Gamla gumman Wærn har flyttat hit och bor här mol ensam, är lik sig och ganska curiös" skriver Erik Gustaf Geijer i ett brev 1813. M U är begravd vid Kungsholms kyrka. 

                     Billingsfors bruk inköptes 1812 av greve Arvid Posse, 1782-1831, som senare under 1810-talet skall ha bebott Billingsholm tillsammans med sin mycket exotiska fru Christine Alexandrine Egypta Bonaparte, prinsessa av Canino och brorsdotter till Napoleon I. Posse överlät dock snart Billingsfors till den franske baronen Henry de Reveroni S:t Cyr. Efter skilsmässa från sin napoleonska prinsessa sköt sig Posse i San Antonio, Texas, år 1831 (SBL).

                     M U hade bl a systrarna Anna Christina U, 1745-1772, och Eleonora U, 1749-1811, vilka efter varandra var gifta med brukspatronen på Svaneholm i Värmland Carl Tomas Uggla, 1747-1782, - det vackra herrgårdsbiblioteket på Värmlands nation i Uppsala härrör från Svaneholms herrgård -, systern Fredrika U, 1752-1805, g m med dr Peter  Bergius på Krontorp i Värmland samt bröderna Carl Fredrik U, 1748-1829, och Leonard Magnus U , 1755-1822, ryttmästare.

 (A. Edestam, De dalsländska järnbruken, s 189 ff; L. Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt, s 96 ff; E. G. Geijer, Brev till hans hustru, s 159; A. Lignell, Beskrifning öfver grefskapet Dal, I, s 330; E. Montelius, Adolfsfors, s 86 ff; H. Wærn, Släkten Wærn, s 38 ff; SBL)

IV:15           Jonas Tranchell  (1740-1809), direktör vid Svenska Ostindiska Kompaniet i Göteborg

mm mf        J T var i Svenska Ostindiska Kompaniet först som kassör och från 1798 som direktör. Han var även skattmästare i Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle, ordförande i The Royal Bachelors Club i Göteborg och frimurare. Hos honom och hans bror (kyrkoherden i Kungälv Anders T) bodde och underhölls skalden Thomas Thorild under sin skoltid, och J T var även i fortsättningen Thorilds beskyddare. J T var bosatt på det s k Möllerska plantaget  i Masthugget. 

Tre av J T:s bröder var verksamma vid Ostindiska Kompaniet, av vilka en, Johannes Tranchell, 1754-1805, sedermera blev svensk konsul på Ceylon och slutligen brittisk lantdomare där; dennes son Gustavus Adolphus Tranchell, 1787-1866, blev överste i brittiska armén. 

(S. Arvidsson, Thomas Thorild; H. Fröding, Det fordna Göteborg, s 30 ff; N. P. Nilsson, Smärre anteckningar om släkten Tranchell, s 3 ff)

IV:16           Margareta Elisabeth Walcke  (1750-1813)

mm mm      M E W var född 1750 7/9 i Uddevalla som dotter till vice häradshövdingen Christian  Wilhelm Walcke och Cecilia Strandberg (Clemensson) och gifte sig 1776 annandag påsk  (Klercker) med Tranchell. Hon dog 1813 23/8 på (den av morfadern Sven Strandberg anlagda) gården Elseberg i Uddevalla.

(G Clemensson, Meddelande i GF:s arkiv; Klerckerska samlingen, KB.; Lagerheim)