Balthasar Salinus

År 1611 kom Balthasar Salinus som utbildad kirurg (bårdskärare) via Danzig till Stockholm och blev med tiden livkirurg hos drottning Kristina. Han var även inspektör för regementsfältskärerna i Svealand och Norrland. Under många år var han föreståndare för Tyska kyrkan i Stockholm och i den funktionen var han engagerad i kyrkans ombyggnad; kyrkorummet fick då i stort det utseende det har idag. Han fick i förläning Sundby gård (nu Sundbyberg), som drevs med egen avel och som anges som säteri från början av 1630-talet.

Balthasar Salinus gifte sig år 1624 med Elisabeth Carlsdotter, dotter till den kunglige husgeråds- och myntskrivaren Carl Christoffersson och hans maka Anna Nilsdotter (tidigare gift med Johan III:s apotekare Simon Berchelt), som i sin tur var dotter till borgmästaren i Stockholm under Johan III:s tid Nils Hansson Brask. Salinus blev genom detta gifte svåger bl. a. till borgmästaren i Stockholm Hans Nilsson Bennich och drottning Kristinas hovkansler Nils Nilsson Tungel.

Två av Balthasar Salinus’ söner, Carl och Magnus Balthasar, gick i hans fotspår och blev med tiden hovkirurger och direktörer i Kirurgiska Societeten. Dottern Catharina Salina blev amma hos prinsessan Hedvig Sophia och dottern Beata Salina husfru (altfru) hos änkedrottningen Hedvig Eleonora; Beatas son Carl (Charles) Springer blev, efter att ha kidnappats i London och förts som slav till Virginia, så småningom kyrkvärd och fredsdomare i Nya Sverige. Sonen Gustavus Salinus (namnet skrevs senare även Gustaf Salinus och Gustaf Sahlin) blev landsbokhållare i Närkes och Värmlands län och den ende som kom att föra släktnamnet vidare.

Om dessa personer har Olle Sahlin skrivit en artikel i tidskriften ”Släkt och Hävd” 2004:1 med titeln ”Hovkirurgen Balthasar Salinus och hans släktkrets. Från polska Preussen till stormaktstidens Stockholm” (25 sidor).

Klicka här för att läsa hela artikeln

Balthasar Salinus var son till Casparus Salinus, actor och notarius publicus i Marienburg i polska Preussen (död 1621 eller 1622) och hans hustru Apollonia Sohn. Hans kvarlåtenskap var föremål för tvist, varför hans bouppteckning finns bevarad i Svea hovrätts arkiv. Från denna mycket omfångsrika text återges här en lista över böcker och skrifter, som tydligen fanns i hans arkiv (scannat dokument respektive försök till avskrift därav). Man må betänka att tryckta böcker vid denna tid betingade ett betydligt högre värde än nutida tryck.