Ett återupptäckt släktvapen

Vid 1700-talets mitt spreds i Sverige, till skillnad från andra länder i Europa, föreställningen att endast adliga ätter hade rätt att använda släktvapen. Tidigare tycks det ha varit vanligt även bland borgerliga släkter att föra sådana, i synnerhet om det gällde från andra länder inflyttade familjer.

I ingresserna till Marienburgs tänkeböcker från tidigt 1600-tal återfinner man vapenbilder för Casparus Salinus. Här ovan ses en sådan från 1611 års tänkebok. (C S N P står för Casparus Salinus Notarius Publicus) . Det har sagts att den heraldiska utformningen av vapnet är mera utstuderad än i motsvarande bilder i svenska källor från samma tid. I skölden ses två korslagda liljestavar åtföljda i vardera sidokorsvinkeln av en sexuddig stjärna. Hjälmen pryds av två korslagda liljestavar. Det slutna visiret markerar ofrälse status.

Vapnet återfinnes även i sonen Balthasar Salinus’ sigill (här hämtat från brevsigill i en arvstvist efter fadern, Svea hovrätts arkiv 1628 i Riksarkivet). En liten variation är att liljorna försetts med rötter nedtill.

Sköldemärket med de korslagda liljorna och de sexuddiga stjärnorna finner man även på Balthasars son Carl Salinus’ gravsten i Riddarholmskyrkan från 1680-talet (stenen är avbildad på en helsida i Martin Olssons verk om Riddarholmskyrkan; den befanns vid släktföreningens besök i kyrkan år 2001 vara ganska nött och sliten).

Vad kan då detta släktvapen användas till? Knappast till mycket mer än att dekorera denna hemsida. Det har dock på senare tid även kommit att användas som frimurarevapen. Det är onekligen dekorativt i den skepnad det fått av heraldikern Magnus Bäckmark, när han återskapat vapenbilden med de heraldiska färger som gällde på Casparus Salinus’ tid i polska Preussen. Klicka på bilden nedan för att få en bättre bild!