(från Sahlinska släktföreningens år 2006 tryckta släktförteckning)
1. Casparus Salinus, Juris Doktor, Aktuarie och Notarius Publicus, d o 1622
Casparus Salinus kom från Breslau (nu Wroclaw) i dåvarande kungariket Böhmen. Efter juridisk utbildning vid ett katolskt universitet var han verksam som ämbetsman i det polsk-litauiska samväldet, först på 1580-talet hos kastellanen i Danzig, sedan – med privilegiebrev från kung Sigismund år 1592 – som actor (aktuarie) och notarius publicus i Marienburg (nu Malbork), en gång Tyska Ordens säte, Europas största tegelborg, vid denna tid kung Sigismunds domän och säte för polska Preussens skattmästare och vojvoden i Marienburg.
Casparus Salinus’ borgerliga släktvapen, belagt även i ett par senare generationer, utgjordes av två korslagda liljestavar, flankerade av två sexuddiga stjärnor.
Casparus Salinus’ hustru bar namnet Apollonia, Hon gifte sig 2:o m Marten Schröter, som kom från Elbing.
Casparus Salinus och h h Apollonia hade två söner: Casparus, verksam i Marienburg, och nedannämnde Balthasar. En dotter Catharina Salina var g m Balthasar Jungfrau, kirurg/bårdskärare i Falun och i Stockholm, med vilken Balthasar Salinus tvistade om arvet efter fadern i Svea hovrätt 1628 – Marienburg hade då för en kort tid blivit svenskt territorium.
2. Balthasar Salinus, Hovkirurg, 1587-1660, son t föreg.
Balthasar Salinus kom till Stockholm och Sverige från Danzig år 1611 som utbildad kirurg (bårdskärare) och var inledningsvis verksam vid Danvikens hospital. Från år 1622 hade han uppdrag som hovkirurg och från 1633 var han drottning Christinas livkirurg; var även från 1628 ålderman för bårdskärararskrået i Stockholm och från år 1654 inspektör över fältskärerna i Svealand och i Norrland. Han köpte år 1624 hörnhuset Kindstugatan/Svartmangatan i Gamla Stan i Stockholm, som ägdes inom familjen Salinus till år 1735, och var under lång tid föreståndare för den intilliggande Tyska kyrkan; i den funktionen var han engagerad i kyrkans ombyggnad och utvidgning; kyrkorummet fick då i stort det utseende det har idag.
Balthasar Salinus hade i förläning bl a två hemman i Sundby (nu Sundbyberg), som drevs med egen avel och som anges som säteri från början av 1630-talet.
Balthasar Salinus var gift tre gånger, senast från 1624 med Elisabeth Carlsdotter, d 1667, dotter till den kunglige mynt- och husgerådsskrivaren Carl Christopherson och Anna Nilsdotter Brask – som i sin tur var dotter till borgmästaren i Stockholm under Johan III:s tid Nils Hansson Brask och först hade varit gift med Johan III:s apotekare Simon Berchelt. Genom sitt gifte med Elisabeth Carlsdotter blev Balthasar Salinus svåger till drottning Christinas hovkansler Nils Nilsson Tungel och borgmästaren i Stockholm Hans Nilsson Bennich. – Balthasar Salinus och hans hustru är begravda i Riddarholmskyrkan.
3. Gustavus (Gustaf) Salinus, Landsbokhållare, 1643-o 1700, son t föreg.
Gustavus Salinus döptes i Tyska kyrkan 1643 med som faddrar bl a riksdrotsen Per Brahe, fältmarskalkarna Gustaf Horn och Herman Wrangel samt Gustav II Adolfs son Gustav Gustavsson, greve af Wasaborg. Han hade 1662-1673 olika befattningar inom Kammarkollegiet, bl a med upprättande av de s k generalhuvudböckerna, och ägde hus på Klevegränden på Södermalm, innan han sistnämnda år utnämndes till landsbokhållare (landskamrer) i Närkes och Värmlands län. Kort härefter blev han sjuk och uppbar sedan efter nådigt beslut av Karl XI år 1679 pension som landskamrer (500 Rdr om året) fram till sekelskiftet. Han hade minst fyra barn men namnet på hans hustru är ej känt, ej heller är det helt klarlagt var och när han dog. År 1702 nämns han som död. Sannolikt dog han våren 1699 i Filipstad – i dess kyrkoräkenskaper är då antecknat att ”Sahl. Sahlins Enckia” för bårkläde betalade 2 Rdr och för en timmas ringning 6 Rdr.
Av hans många syskon följde två, Carl Salinus (Salijn) och Magnus Balthasar Salinus, i faderns fotspår och blev hovkirurger och direktörer i Chirurgiska Societeten (Karolinska Institutets föregångare). Systern Catharina Salina blev amma hos prinsessan Hedvig Sophia och sedan kammarhustru, systern Beata husfru (altfru) hos änkedrottningen Hedvig Eleonora på Gripsholm; hennes son Carl (Charles) Springer blev, efter att ha kidnappats i London och förts som slav till Virginia, så småningom kyrkvärd och fredsdomare i Delaware (Nya Sverige) och stamfader för dess mest bemärkta släkt.
4. Anders Sahlin, Bergsfogde och Brukspatron, 1665-1698, son t. föreg.
Anders Sahlin antecknades vid sin död 1698 vara 33 år gammal. Hans mors namn är ej känt och ej heller platsen för hans födelse. 1700-talskällor (Fernow och Fryxell) uppger att han var son till ovannämnde landskamrer. Hans yrkesbana låg även nära dennes; bergsstaten hade vid denna tid vanligen som sin högsta chef (presidenten i Bergskollegium) landshövdingen i Närke och Värmland, vars andreman fadern varit.
Anders Sahlin var notarie hos bergsfogden Elias Hult 1685-1689 och efterträdde denne som bergsfogde över Värmland 1689 med Filipstad som kansliort.
År 1695 avgick han på egen önskan efter allvarliga konflikter med sin chef bergmästaren. Yrkessvårigheterna hade då avsevärt ökats efter Filipstads brand 9/5 1694 och dess därpå följande förlust av stadsrättigheterna. Anders Sahlin föreslogs av landshövdingen i Örebro ånyo till bergsfogde år1697, men befattningen lämnades till Olof Norin, adlad Nordenfeldt 1720.
Anders Sahlin gifte sig år 1690 med Agneta Bratt, 1669-1742, dotter till brukspatron Anders Bratt på Brattfors och Ingrid Ekman. Strax före sin död löste Anders Sahlin ut sina svågrar och svägerskor och blev ensam ägare till Brattfors bruk. Agneta Bratt gifte sig 2:o år 1700 med brukspatron Henrik Kolthoff på Brattfors, 1667-1749, i hans 2:a gifte.
Anders Sahlin och Agneta Bratt hade tre söner (enl. hennes likpredikan fyra söner) av vilka två blev vuxna och en gift. Anders Sahlin liksom alla hans ättlingar skrev familjenamnet: Sahlin (med h). Till Agneta Bratts efterkommande i andra giftet (döttrar gifta von Hofsten, Låstbom, Geijer och Troili) räknas i senare led Erik Gustaf Geijer.
Agneta Bratt är begravd i Brattfors kyrka; från begravningen finns en tryckt likpredikan av superintendenten (biskopen) Nils Lagerlöf och ett gravkväde av dottersonen Henric von Hofsten, vilka framhäver hennes mångåriga drivande roll i järnbruksrörelsen.
5. Jonas Sahlin, Brukspatron, 1693-1730, son t föreg.
Student i Uppsala 1707, men avlade ej studenteden. År 1716 förvärvade han för 8 200 daler silvermynt stångjärnshammaren Södra Forsnäs, som han dock snart fick avstå från – han köpte då det närliggande Skarpeds bruk (senare sammanfört med Rottneros bruk). År 1722 övertog han efter svärfadern Björke (Björkefors) bruk i Fryksdalen, mittemot Tössebergsklätten (en senare ägare till bruket lär ha stått modell för den elake brukspatronen Sintram i ”Gösta Berlings saga”).
Jonas Sahlin bodde dock i Filipstad och hans familj blev nr 17 i de 50 hushåll, som fick bo kvar i köpingen Filipstad 1722, under det 30 hushåll evakuerades med våld, den s.k. ”andra ruineringen” efter den hos Jonas Sahlins moster Christina Strokirk uppståndna stadsbranden 1694, då Filipstad hade o. 200 hushåll. Han var under 1720-talet enligt sin tids statskalender (J von Henel, ”Det Anno 1729 Florerande Swerige”) bisittare till justitiarien (borgmästaren) i ”Staden Philipstad, hwilkens Magistrat blifvit upphäfven”, vilket torde motsvara en rådmansbefattning.
Jonas Sahlin var gift 1719 med Lisa Cajsa Lindbom, 1702-1732, dotter till brukspatron Petter Lindbom, 1665-1717, och Christina Dionysia Chenon av vallonsläkt, 1661-1745, sondotter till den legendariske Påke Harnesktryckare. Lisa Cajsa Sahlin gifte om sig 1731 med kammarherren Olof Adlerberg. Fyra av barnen till Jonas Sahlin blev vuxna: brukspatronerna Per och Henrik Sahlin, fru:a Christina Maria Geijer och Ingrid Brita Björling. Christina Dionysia Chenon i Filipstad fick vid evakueringen 1722 även behålla sina tre döttrar Fernell: fru:a Bjuggren, Lindbom och Lönbohm, vilkas far var rådmannen i Filipstad Magnus Fernell, 1660-1692.
6. Henrik Sahlin, Brukspatron, 1729-1788, son t föreg.
Tidigt föräldralös men uppvuxen under gynnsamma omständigheter. Student i Uppsala 1744 med åtföljande informator. Var brukspatron på Brattfors till o. 1775; även i bruksaffärer på Ransäter på 1760-talet som förmyndare för sina syskonbarn Geijer; pionjär för uppodling av åkermark i Filipstads Bergslag (Fernow). Bodde därefter på Skönnebol i Grums sn till o. 1785, sedan i Nors sn och dog 1788 hos sonen Christopher på Övre Haddebo i Svennevads sn, Närke. Ett gravkväde av Henrik Sahlin vid mormodern Christina Dionysia Chenons begravning 1745 finns i Fryxellska samlingen i Karlstad.
Henrik Sahlin gifte sig 1753 m Brita Bornander, ”Brita i Hedenskog”, 1732-1808, dotter till grosshandlaren i Göteborg Jakob Bornander d y och Agneta Christina Skragge, omgift med Christoffer Geijer på Hedenskog, grannbruk till Brattfors. Brita Bornanders morfar Israel Skragge, brukspatron på Krontorp, var son till den egenmäktige kyrkoherden i Filipstad Simon Skragge, d 1691, som inte höll en enda sockenstämma under sina sista 23 levnads- och prästår. Henrik och Brita Sahlin hade 15 barn, födda i Brattfors 1754-1773; den praktfulla fadderraden i dopboken utgör en myllrande släktparad. Av barnen var nio döttrar; sönerna Christopher och Henrik blev stamfäder för två stora Sahlingrenar. De flesta av de nio vuxna syskonen kom att leva i små omständigheter livet ut, den sista död o. 1850.
Brita Bornander Sahlin bodde kvar i Värmland till 1795, och efter några år i Göteborg förekommer hon o. 1800 på Hängelö säteri på Dal, tillsammans med sin medsvärmor Elsa Lisa Reinholdsson, f Egelström, och slog sig slutligen ned i Krokane, Vårviks sn på Dal, där hon dog 1808 av ”ålderdom”. Hon ägde andelar i Persberg, Gammalkroppa och i Borns hytta, allt i Filipstads Östra Bergslag.
7. Christopher Sahlin, Brukspatron, 1760-1831, son t föreg.
Var 1778-1784 bokhållare på Lassanå (v. Laxå) hos kamrer Magnus Egelström, som var kusin till hans far. På Lassanå säteri bodde även Egelströms syster, fru Elsa Elisab. Reinholdsson (änka efter stadssekreteraren och rådmannen i Karlstad Reinhold Reinholdsson, 1712-1756) med två döttrar, av vilka Anna Lisa blev Chr. Sahlins hustru 1788.
Chr. Sahlin blev 1784 inspektor på Haddebo bruk i Närke hos familjen Wester, och arrenderade sedan under lång tid dess stora bruksrörelse. Bebodde Övre Haddebo (då Eriksberg) 1788-1798, då Chr. Sahlin med hustru och deras fyra barn överflyttade till Hvitlanda på Dal. Titulerades brukspatron 1790. Inköpte 1792 för 53 000 Rdr Dals Bergssocietets stora brukskomplex, omfattande 13 500 tunnland, varav 10 000 skog, samt Hvitlanda bruk, fyra sågar och fem kvarnar. Säterierna Henriksholm, Hängelö och Stenarsbyn (Christinedal 1840) inkluderades i köpet, som var fördelat på sex socknar.
Chr. Sahlin anlade 1796 Lisefors manufakturverk (nu Fengersfors) och utökade under sin 40-åriga verksamhet på Dal både domäner och industrier; han efterlämnade också en för tiden betydande förmögenhet. Redan 1815 torde han ha överlåtit Stenarsbyn och Lisefors till sonen Mauritz, Henriksholm till dottern Augusta Wohlfart, Hängelö till Sofie Norlin och Gammalkroppa i Värmland till Aurora Bäck. – Chr. Sahlin gifte sig 1788 med sin syssling Anna Lisa Reinholdsson, 1757-1819, enligt texten på gravstenen ”lika owanligt sörgd, lika owanlig menniska” och hade med henne nyssnämnda fyra barn.
Chr. Sahlin och hans hustru, jämte två av döttrarna med familjer, är begravda invid Ånimskogs kyrka i Dalsland.
8. Mauritz Reinhold Sahlin, Brukspatron, 1790-1856, ende son t föreg.
Student i Lund 1806 och avlade där hovrättsexamen 1807. Student i Uppsala 1807; studerade för bergsexamen, men hemkallades för tjänst på faderns bruks-kontor och i Göteborg. Företog 1810 och 1812 resor till Tyskland, Frankrike och England. Bosatte sig 1821 på Stenarsbyn och byggde 1823 en ny herrgård där. Anlade Lenungshammars bruk i Jösse härad i Värmland.
Anlade 1837 vid Stenarsby Kvarn Christinedals stångjärnsverk; 1840 fick även Stenarsby Säteri namnet Christinedal. Stiftade Seffle Kanalbolag och var i dess styrelse till sin död. Verkade för sin orts förkovran, bl.a. genom nya skolor och stora vägbyggen; var den pådrivande kraften vid Tössö kyrkas nybyggnad; tog verksam del i Wermlands Enskilda Banks och i Wermlands Hypoteksförenings rörelser.
Var riksdagsman i borgarståndet vid urtima riksdagen jan 1834 – maj 1835, vald av ofrälse bruksägare i distriktet Örebro, Skaraborgs och Elfsborgs län; var ledamot i 1846 års kommitté för folkrepresentationens ombildning, som kom att ha viss betydelse för den nya ordningen efter ståndsriksdagens avskaffande 1866.
1850 sålde han Hvitlanda m.m. för 180 000 Rdr för att reglera sin affärsställning; bouppteckningen efter honom slutade på 360 000 Rdr i tillgångar och 240 000 Rdr i skulder.
Mauritz Reinhold Sahlin gifte sig 1822 med Christina Svinhufvud, 1797-1858, dotter till major Daniel Svinhufvud och Betty von Wolcker. De hade åtta vuxna barn, födda 1822-1839, sönerna Christoffer, brukspatron på Lisefors, d 1913, Axel, löjtnant och bankkamrer, d 1909, och Hugo, löjtnant, d 1909, samt döttrarna Hilma Kjellson, d 1850, Wendela, g m brukspatronen Gustaf Bäärnhielm, d 1856, Emma, husföreståndarinna på Lisefors, d 1893, och Selma, d 1890.
Mauritz Reinhold Sahlin och hans hustru, jämte flera av deras barn, är begravda invid Fröskogs kyrka i Dalsland.
9. Carl Yngve (C Y) Sahlin, Professor, 1824-1917, son t föreg.
Efter skolgång i Karlstads lärdomsskola 1833-1838 och i rektorsklassen vid Uppsala Katedralskola 1838-1841 student i Uppsala 1841. Fil kand i mars 1851 efter studier för bl a Erik Gustaf Geijer och Chr J Boström och promoverades i juni s å till Phil Mag (nuv. fil dr) på avhandlingen ”Har Hegel öfvervunnit dualismen?”. – Kurator i Värmlands Nation 1848-1849 och 1851-1854, Studentkårens vice ordf åren 1851-1852 samt dess ordförande 1852 och 1854. Deltog i studenttåget till Christiania 1852 som ledare och ordf i dess direktion.
Docent i teoretisk filosofi i Uppsala 1853, var 1856-1862 universitetsadjunkt i teoretisk och praktisk filosofi i Lund och uppehöll professuren i teoretisk filosofi 1859-1862. 1862-1864 professor i samma ämne i Lund och inspektor för Värmlands och Kalmar Nationer. År 1864 skedde överflyttningen till Uppsala universitet, då han efterträdde Boström som professor i praktisk filosofi. Professuren upprätthölls till 1894, varunder Sahlin även var dekanus 1868-1869 samt 1876-1877. 1876-1889 var han universitetets rector magnificus, den förste som under längre tid innehade uppdraget, som tidigare årligen cirkulerat bland professorerna. Stora tilldragelser under hans ämbetsperiod var jubelfesten vid 400-årsjubiléet 1877 (Viktor Rydbergs jubelkantat är för eftervärlden mest bekant) och uppförandet av den nya universitetsbyggnaden 1878-1887.
Efter pensioneringen var C Y Sahlin bosatt i Stockholm. Blev juris hedersdoktor 1893 och fil jubeldoktor 1901. Var ledamot av Vetenskapsakademien (1901) och av flera andra lärda samfund. Var ledamot av styrelsen och en tid inspektor för Stockholms högskola. Han var även det då bildade – nu alltjämt verkande – Svenska Humanistiska Förbundets förste ordförande. Vid sin bortgång var han hedersledamot av sex studentnationer i Uppsala.
C Y Sahlin avled den 29 maj 1917 i sonen Kristofers hem i Fornåsa prästgård i Östergötland och jordfästes i Uppsala domkyrka den 3 juni av ärkebiskop Nathan Söderblom.
C Y Sahlin gifte sig 1857 med Maria Nordenfelt, 1832-1869, dotter till landshövding Enar Nordenfelt, 1798-1868, av bruksägarsläkt från Björneborg i Värmland, och Maria Wærn, 1807-1857, dotter till brukspatronen L. M. Wærn (på Adolfsfors i Värmland) och Cilla Tranchell. De är jämte ett par barn och barnbarn begravda på Uppsala gamla kyrkogård.